En kort bok om mig helt enkelt! För er som är sugna på att lära känna mig lite extra.

Hoppas de smakar!

1

Från STOR o STARK till Färgstark

 

Våren 1991 föddes en pratglad liten pojke vid namn Putte...

Jag som många andra barn hade en väldigt livlig fantasi som liten, en livlig fantasi som jag gladeligen delade med mig med mina nära och kära. Mamma sa alltid att jag skulle bli skådespelare när jag blev stor, tyvärr så hade jag inga planer om att bli skådespelare, men 'Stor' de var något som jag verkligen ville bli när jag skulle bli stor...

Redan som en tanig 12-åring så började jag att kombinera lite bänkpress och lättare hantelcurls samtidigt som jag spelade hockey och fotboll. Det var inte förrän jag hunnit fylla 14 år som min passion till att lyfta skrot tog av på riktigt. I 5års tid så tränade jag nästan varje dag. Att träna och lyfta skrot var det bästa jag visste här i livet. Skulle det vara så att någon kom fram till mig och sa att jag skulle bli konstnär när jag blev "stor", så skulle jag bara ha skrattat tills tårarna börja flöda!

Jag har visserligen alltid haft ett väldigt stort intresse till tecknad film och serier. Det var nog det som fyllde min livliga fantasi som ung grabb, men all ”konst” utöver tecknad film, var aldrig något som jag tog något intresse till. Trots min förkärlek till tecknat så hade jag inte någon nämnvärd fallenhet för att kunna rita särskilt bra som barn, men det stoppade naturligtvis inte mig från att kludda ner lite roliga figurer i skolans böcker då lektionerna var tråkiga...

En Kreativ Fabriksarbetare

År 2010 så gick jag ut gymnasiet med planen att bli elektriker. Jag hade absolut inga riktiga tankar på ifall jag verkligen ville jobba som elektriker eller inte. -'De kvittar väl vad man jobbar med egentligen!' Tänkte jag. Huvudsaken att jag skulle få träna före eller efter jobbet, så skulle jag ha känt mig nöjd, och nöjd kanske jag skulle ha varit också om det inte vore för den rackarns förkylningen...

I samband med sista året på gymnasiet, så fick vi som klass besked om att det skulle bli väldigt svårt att hitta en lärlingsplats på samtliga elfirmor hemma i Sundsvall. Som tur var så fick jag istället möjligheten att jobba en sommar som processoperatör på en fabrik där min far är anställd. I samband med sommarjobbet så åkte jag på en smått seg förkylning som faktiskt höll i sig sommaren ut, (and then some...) Jag kunde fortfarande jobba, men febern och den attans halsonten hindrade mig helt från att lyfta skrot. Det var skumt att inte ha någon ork/möjlighet att göra de man verkligen tyckte om att göra. Istället när jag var ledig så fick de bli tonvis med film och seriemaraton med min underbara kärlek. När hösten kom och sommarjobbet var slut, så trivdes förkylningen så pass bra i mina bihålor och i mina lungor, att den helt enkelt bestämde sig för att flytta in på heltid. Under hösten, vintern och våren därpå så jobbade jag och min förkylning både som takskottare och hantlangare åt ett gäng ställningsbyggare som var stationerade på fabriken. Sommaren 2011 så blev jag erbjuden samma tjänst som processoperatör som året tidigare. Jag hade varit förkyld i snart ett helt år, och lika längesedan var det sedan jag hade kört ett riktigt träningspass...

Sommar nr 2 på fabriken så fick jag möjlighet att byta av en man som var hobbykonstnär. Den glade processoperatören och talangfulla konstnären Larsa Bondén var väl medveten om min långdragna förkylning, och han kände även till min lättare frustration till att inte ha något vettigt att göra på min lediga tid, då träning var mitt främsta intresse här i livet. En dag vid ett skiftbyte på jobbet så satt Larsa och tecknade lite roliga gubbar på post-it-lappar. Hans slitna arbetsbyxor var väl utsmyckade med massvis utav roligt kludd, och han hade även lite roliga teckningar som var inramade på väggarna inne i operatörsrummet. Jag satt mig mitt emot honom och fick syn på en cool kaffeteckning som han hade gjort tidigare på skiftet. Han pratade lite smått om sina kaffeteckningar och sin passion till att måla. Jag nämnde att jag själv ”brukade” sitta och kludda ner lite roliga figurer i skolböckerna när jag var yngre. Alldeles innan Larsa begav sig ner till omklädningsrummet så vände han sig om och tittade mig i ögonen och sa -'Du som brukade tycka om att sitta och kludda, och inte har något bättre för dig på dagarna borde ju prova på att rita lite! Eller ännu bättre ta upp en pensel och måla lite!'

Jag skrattade lite lätt åt hans konst(iga) förslag och stängde dörren till operatörsrummet. Jag som aldrig tidigare provat på att måla tog inte alls Larsa's förslag på allvar. Däremot när jag kom hem efter jobbet, så kände jag mig smått sugen att rita någonting. Det var många år sedan jag hade tagit upp en penna bara för att kludda fram något kul, men med tanke på att jag inte hade något bättre för mig, så satt jag mig vid datorn och tog fram en penna och ett papper. Jag googlade fram några kända figurer från mina främsta 'go-to filmer. Det tog en väldans tid bara att lära känna pennan igen. När väl teckningen blivit klar så blev både jag såväl som min underbara flickvän lite små paffa över att jag lyckades ganska bra med att efterlikna den tecknade figuren jag försökte att avbilda.

Jag minns att jag tyckte det var roligt att göra något annat än att bara kika på film efter jobbet. Dagen efter på arbetet så varje gång jag fick tag i en penna så ritade jag ner roliga gubbar på post-it-lappar såväl som på mina arbetsbyxor. Det dröjde inte många dagar innan mina byxor var fyllda av roliga figurer, fula smileys och lite roliga citat från kända filmer. Även min hjälm fick lite fräsiga stripes som passade in till min grovt nerkluddade outfit...

2
3

Den Kreativa Ådran Börja Blöda

Den kreativa perioden på fabriken varade tyvärr inte alltför länge. Istället så jobbade jag på som vanligt fram till sent på hösten, då min karriär som processoperatör nådde sitt slut. Under vintern och våren så jobbade jag som hantlangare igen. Min långdragna förkylning, höll mig fortfarande borta från träningen. Jag provade på att åka lite skridskor och köra nå lättare pass då och då, men det var inget som min ”snoriga inneboende i mina luftvägar” uppskattade. Ett par dagar sängliggande i feber blev vardagsmat under vintern 2011 och våren 2012. Jag gav ett tappert försök att träna bort förkylningen alldeles innan jag hunnit fylla 21 år, men det resulterade bara i högre feber och mer tryck i bihålorna...

En tråkig dag i februari när jag var ensam hemma så satt jag vid datorn och kikade på ett gäng kommande filmer. Av en ren slump så klickade jag mig in på en länk som skickade mig vidare till en sida där man kunde ”skapa” sin egna superhjälte. Smått nördig som jag alltid ha varit och i grov brist på något vettigt att göra, så tyckte jag att det verkade som ett trevligt tidsfördriv att underhålla mig själv med. Efter att suttit runt en timme och ”skapat” ett flertal olika hjältar med hjälp av min datormus, så började jag att störa mig lite på de tråkiga poserna som hjältarna stod i. Helt plötsligt så kom jag på mig själv hur roligt jag tyckte de var när jag ritade roliga gubbar på fabriken. Jag tog fram ett A4 papper från skrivaren bredvid mig och efter att ha vässat en gammal blyertspenna så drog jag de första strecken på min alldeles egna superhjälte! Och det var tack vare denna 'Superhjälte, som min passion till att skapa saker med hjälp av min kreativa fantasi, föddes om på nytt...

Jag satt i flera dagar i streck och ritade superhjältar såväl som andra roliga tecknade figurer. Det gick nästan så långt att mina kompisar och delar av min släkt trodde att jag hamnat i en slags kris i livet, och de kan man väl inte riktigt klandra dem för. Jag var ju som sagt snart 21 år, vägde 110 kg och hade inte haft något annat intresse än att träna och lyfta skrot på gymmet de senaste 7 åren. När man kom på besök hemma hos min far där jag då bodde, så blev man bemött utav massivs med teckningar som låg utspridda på golv, bord och även vissa väggar, som då var täckta med fasttejpade cartoons. Min pappa och min bror Micke som också bodde i huset, tyckte att det hela var väldigt komiskt. Min flickvän var väldigt stöttande i allt mitt tecknande även fast hon också kunde se de komiska i det hela. Även jag skrattade åt mig själv och tyckte allt tecknade var lite underligt....

Men vad jag och mina nära och kära inte visste då, var att jag precis var på väg att upptäcka min sanna passion här i livet, att skapa saker med hjälp av min kreativitet.

När jag fyllde 21 år så fick jag lite hobbyfärg och några penslar av min äldsta bror Jonas. Jag var fortfarande inte alls intresserad av att prova på att måla något, utan jag höll mig till att teckna roliga figurer ett par månader till. Det var inte förrän mors dag började att närma sig som jag bestämde mig för att jag skulle testa på att måla en tavla åt henne. Jag fick tillåtelse av pappa att måla i en lite vrå i köket, då det inte spelade någon roll om jag kladdade ner där, för vi skulle ändå renovera om köket framöver. I den lilla vrån i köket så drog jag de första penseldragen på vad som kom till att bli min första tavla.

Mamma blev väldigt nöjd och Jonas som själv målat en och en annan tavla tyckte att min tavla var väldigt intressant. Jag blev själv aldrig nöjd över den. Visst visste jag att jag inte skulle måla fram något mästerverk det första jag gjorde, men bättre än sådär borde jag väl ha kunnat kladdat fram, tänkte jag för mig själv. Det gick inte mer än en dag till innan jag började att kladda fram en ny tavla. Samma dag som jag målat klart min andra tavla så fick jag helt plötsligt ett jobberbjudande uppe i Luleå. Med en chans att få lärlingstid så bestämde jag mig för att tacka ja till jobbet. Jag flyttade upp med min kära vän Albin bara ett par dagar senare.

En 3 År Lång Förkylning

Min karriär som blivande elektriker i Luleå blev tyvärr inte alls långvarig. Efter bara två veckor så fick Albin skjutsa upp mig på akuten. Jag hade haft feber under en längre tid som gjorde att jag kallsvettades och hade svårt att andas. Läkaren i Luleå bad mig vila en vecka från jobbet samt att jag skulle ta kontakt med min vårdcentral hemma i Njurunda för en ytterligare utredning varför jag aldrig blev fri den sega förkylningen.

Jag fick köra ner i feberfrossa från Luleå till Sundsvall bara för att jag inte skulle förlora mitt jobb i Luleå, (som då är en lång historia bara i sig). Det hela slutade med att jag bytte vårdcentral och fick en behandling mot luftrörssjukdomen Twar: (Chlamydophila pneumoniae). Jag blev därefter sjukskriven i sex månader i streck, och efter sjukskrivningen blev jag tvingad att säga upp mig från jobbet i Luleå då jag var alltför klen för att utföra de tunga lyft som jag var anställd för att göra. Första tanken på ifall jag skulle skola om mig till något annat började nu virra runt i skallen på mig. Som tur var så kunde jag under sjukskrivningen rita ner ett par roliga figurer, samt som jag kunde måla fram ett par färgglad tavlor...

När Sommaren 2013 kom så blev jag äntligen fri den dryga förkylningen. Jag hade fortfarande väldigt lätt att bli sjuk under det året, då mitt immunförsvar fortfarande var lite smått ringrostigt. Denna gång så var inte alls förkylningarna särskilt jobbiga och inte heller var de nå långdragna. Albin hade också sagt upp sig från jobbet uppe i Luleå och han hade numera startat upp sitt egna företag, där jag fick möjligheten att jobba med han. Jag började givetvis att träna igen, även fotboll och hockey kunde jag prova på senare på hösten. Tanken på att man kunde livnära sig på något som att vara konstnär eller dylikt hade ännu inte riktigt kommit. Däremot så hade tanken slagit mig att jag kanske skulle prova på att jobba med något som jag tyckte var lite mer intressant och roligt att hålla på med...

Efter ett par större projekt tillsammans med Albin så bestämde jag mig tillslut för att också bli egenföretagare. Visserligen så var det fortfarande tunga och slitsamma rivningsjobb som vi skulle bli tvungna att på oss under det året, men vi hade ju numera en vision om hur vi skulle gå tillväga för att nischa in våra företag på något som vi tyckte var intressant och utmanande på ett bra sätt...

De 3 åren av halsont och täppta bihålor var inte alls lika roligt som de låter, men inte heller var det lika tråkigt som man kan tänka sig att de borde ha varit. Visst var det jobbiga veckor ibland, och jag skulle inte vilja vara med om det igen. Men jag är evigt tacksam över vad de åren gav mig. Jag hade hittat en grej att göra som jag inte bara tyckte väldigt mycket om, utan jag hade upptäckt någonting helt annat här i livet. {En passion, ett syfte, ett måste}. Jag blev och är än idag helt förälskad i att skapa. Vare sig det är att skissa fram en figur på ett papper, eller kladda fram ett färgglatt motiv med en pensel. Det är jättekonstigt att försöka förklara till de folk som inte tycks funnit 'Det' som de verkligen 'Älskar' att göra/hålla på med här i livet. -'Det är det första jag vill ta mig ann när jag klivit upp, och när jag väl påbörjat något, så vill jag inte alls gå och lägga mig!'

4
5

Livet Som Egenföretagare

Januari 2014, så klev jag in i det nya året som egenföretagare och frisk som en sångstark lärka. Jag kunde träna hur mycket jag än ville och orkade. Jag hade även ett företag som jag och min vän skulle forma till något alldeles extra. Jobbet mitt blev först i fokus, medans mitt skapande fick hamna lite på sidan av i början av året. Tidigt på våren så landade jag och Albin ett stort rivningsjobb som skulle vara ett par månader framåt. Efter ett par veckor in i rivningsjobbet så visade det sig att det var asbest i det stora pannrummet som vi var och rev i. Rivningsjobbet blev naturligtvis uppskjutet under ett par dagar, då en saneringsfirma skulle komma och ta bort det vi inte fick riva i. Jag tog tillfälle i akt och åkte för att hälsa på en av mina äldsta vänner samt hans fader som ägde ett måleriföretag. Jag behövde lite färgråd till en blivande tavla som jag skulle ge mig på i väntan på att saneringsfirman skulle bli klar. När min väns fader hörde att jag för tillfället inte hade något att göra, så erbjöd han mig att jobba extra som rostskyddsmålare hos han. Jag sa att jag skulle ta mig en funderare på det och återkomma så fort jag tänkt klart. Senare på veckan så fick jag och Albin beskedet att det stora rivningsjobbet skulle bli uppskjutet på obestämd tid. Jag ringde genast upp min väns fader och frågade när jag kunde börja jobba...

Det var faktiskt riktigt roligt att jobba med en av mina äldsta vänner, och när jobbet i sig involverade att måla på saker och ting, så föll det mig betydligt mer i smaken än de jobb som jag tagit på mig via mitt egna företag. Jag hade en jättetrevlig sommar och höst på måleriet. Att jobba som målare hade även sina fördelar, jag fick bra pris på färger och penslar, och mycket lärdom att jobba med olika typer av färger. Under sommaren som rostskyddsmålare, så lyckades jag även kladda fram ett gäng verk på min fritid. Efter att ha kommit i kontakt med en person som var kopplad till ett galleri inne i stan, så fick jag tillsammans med en ung tjej möjligheten att visa upp mina ”alster” för första gången.

I september 2014 hade jag min debututställning. Det var speciellt att visa upp sin ”konst” för första gången, de var roligt att höra vad alla tyckte och tänkte om de konstverk som jag kladdat fram hemma i den lilla vrån i köket. Jag hade fortfarande inga planer på att hålla på med konst som min huvudsyssla, utan jag tänkte att det var schysst att ha skapandet som en rolig hobby på sidan av mitt riktiga jobb. Senare på hösten när det började bli för kallt ute för att måla, så hade tyvärr inte måleriet något mer jobb för mig, men så fort snön skulle smälta bort så var jag varmt välkommen tillbaka. Sent på hösten så blev jag tvungen att jaga nya rivningsjobb genom mitt företag. Jag fick då istället ett jobberbjudande där jag skulle få möjligheten att göra lite lärlingstid som elektriker. Jag var inte alls särskilt sugen att arbeta som elektriker, men med tanke på att jag hade läst 3 år i gymnasiet för att bli det, så var det ett bra tillfälle att få skriva av lite lärlingstid. Utan att tänka särskilt mycket på saken så tog jag el-jobbet som varade tills det var dags för sommar igen.

Under sommaren 2015 så pratade jag och min målarkompis mycket om hur festligt det skulle vara att faktiskt arbeta med något som man 'Verkligen' tyckte om att göra...Dagarna flög förbi då vi hade det roligt på jobbet. Vi tränade tillsammans direkt efter jobbet, så att jag fortfarande skulle ha tid för mitt kreativa skapande, och på helgerna så fanns det gott om tid att mysa med min kärlek och umgås med mina vänner...

Mitt knä hade de senaste två åren börjat strula till och från, men det var absolut inget som hindrade mig från att jobba och träna. En dag på arbetet efter ha stått mycket på huk, så svällde knäet mitt upp så pass mycket att jag blev tvungen att söka vård. Jag åkte in på röntgen och skulle bli kontaktad ifall man kunde finna vad som var orsaken till mitt vätskefyllda knä. Svullnaden la sig som tur var bara efter ett par dagar. Efter att svullnaden försvann så kändes knäet som vanligt igen. Min målarkompis och hans far började fundera ifall de kunde utöka deras tjänster så att de kunde ha kvar mig på heltid. Jag var nöjd över min tillvaro, och tanken att arbeta med min gamle polare varje dag kändes som en riktig trevlig idé.

Ett bra jobb, en kanonbra arbetskamrat och tillräckligt med fritid på kvällar och helger för att kunna skapa. Livet kändes faktiskt topnotch, men i samband med planeringen för vad jag skulle göra under vinterhalvåret på måleriet, så fick jag ett samtal från läkaren. Det visade sig vara något i knäet som inte skulle vara där. Jag fick en akuttid och blev kallad till operation bara ett par dagar senare. Sjukhuset plockade ut det i knäet som orsakade svullnaden. Det visade sig vara en {pigmenterad villonodulär synovit}. Jag blev sjukskriven i två veckor, sedan skulle jag kunna återgå till mitt arbete som vanligt. Tyvärr så hade knäoperationen gjort mig lam i lårmuskeln. Läkarna visste inte riktigt vad det berodde på. Jag fick åka fram och tillbaka mellan sjukhusets olika avdelningar, bara för att få svar på varför min lårmuskel var utslagen. Tur i oturen så behövde jag bara vara en sann bensläpare i dryga två veckor, för efter det så började jag sakta men säkert att få lite kontakt med muskeln igen. I samband med att jag kunde börja röra benet mitt igen så fick jag gå till en fysioterapeut som gav mig ett par roliga övningar att testa på för att väcka min trötta lårmuskel. Jag hade stora problem att gå framåt de första dagarna. Kryck-Marodören fick bli mitt nya smeknamn i ett par veckors tid, men med tiden så lyckades jag tillslut att ta mig fram utan dem. Jag hade fortfarande svårt att gå upp för trappor, och när jag vandrade i nedförsbackar var jag alltid tvungen att luta mig på den person som gick närmast mig.

Jag kunde som sagt inte göra så mycket nytta på målerijobbet som bensläpare, men hade fortfarande daglig kontakt med målarfirman. Jag hade hopp om att lårmuskeln skulle vakna till liv igen så att jag kunde gå tillbaka till dem så snabbt som möjligt. Jag satt hemma och ritade cartoons för att få tiden att gå. Tillslut så fick jag träffa en fysioterapeut som var specialiserad på knäskador. Jag fick genast höra att jag inte alls skulle kunna gå tillbaka till att jobba som målare. Jag skulle inte heller kunna ta något annat jobb som involverade att jag skulle gå och röra på mig mycket. Istället så skulle jag överväga att ta ett mindre fysiskt arbete, då man inte visste hur pass mycket som min skadade lårmuskel skulle återhämta sig...

6

Från Bensläpare Till Konstnär

Efter beskedet från fysioterapeuten så bestämde jag att jag skulle skola om mig! Men jag skulle inte bara skola om mig så att jag så småningom kunde ta ett stillsamt jobb, utan jag skulle låta min passion få styra det jag skulle utbilda mig till...

Jag spenderade min tid åt att kolla på potentiella skolor som skulle utbilda mig till en person som skapade saker på heltid. Vare sig det var att bli animatör, serietecknare eller renodlad konstnär, så skulle jag tametusan försöka att komma in på någon av dessa utbildningar!

Hösten 2016 så kom jag in på ett basår på Sundsvalls Konstskola. Det var väldigt speciellt att gå från att jobba på fabrik och slitsamma rivningsjobb, till att kliva in på en konstskola och bli omgiven av kreativa individer. Det var ett väldigt intressant halvår där jag fick testa på allt från lite kroki till målning, skulptur, film och även foto.  När våren 2017 kom så var basåret slut. Sundsvalls Konstskola var en trivsam skola att gå på. Lärarna var trevliga och klasskamraterna var schyssta. Tyvärr var det inte alls lika mycket teckning som jag hade hoppats på att det skulle ha varit. Jag hade som sagt aldrig provat på att rita av levande personer förut, utan innan konstskolan så hade jag ju endast tecknat roliga figurer och cartoons...

Efter basåret på konstskolan så fann jag en intressant teckningskurs att läsa på Gotland som skulle vara över hela sommaren. Sommaren på Gotland var en helt underbar upplevelse att vara med om. Kanonväder, ett gäng riktigt trevliga och hjälpsamma klasskamrater, och för att inte tala om en helt fantastisk lärare. Jag fick verkligen ny lärdom i hur man tacklar att rita av folk på ett simplare sätt, jag fick även tips om hur man skulle kunna göra mina tecknade figurer mer intressanta. Direkt efter sommaren så läste jag en höstkurs i visuellt berättande som fick mig att börja känna mig mer och mer bekväm i det jag gjorde. Efter att jag hade provat på lite konstnärliga kurser så bestämde jag mig för att gå 'All In' med mitt skapande...

Februari 2018 så besannade jag mina drömmar genom att köra heltid med mitt kreativa skapande. Jag är evigt tacksam till mina vänner och min familj som stöttat mig på vägen. Ett extra stort tack till min blivande fru, som nu även är mor till vår underbara dotter, som då gjort allt detta möjligt för mig!

7
8

En Konstnärs Tips

Detta är för er som tagit er tid att läsa denna smått utdragna biografi!

Alla har nog en grej i livet som man verkligen, och då menar jag 'Verkligen tycker om att hålla på med. Vare sig det är att måla en tavla, se världen eller kanske spela fotboll. Så vad är det egentligen som hindrar er från att göra detta till ert 'Yrke?

Rädslan att ha det lite mer tajt ekonomiskt kanske är det största hindret som fastnar i era tankar. Mitt råd till er är att helt enkelt försöka att anpassa den nya vardagen efter den betydligt tajtare pengapungen! Funkar icke de så är det ju bara att knega på lite extra på sidan av er passion.

Vissa kanske inte alls har någon aning om vad sin passion här i livet faktiskt är! Drömmen att vinna storvinsten på lotto och bli ekonomiskt oberoende, kanske är en populärare fantasi att ligga och dagdrömma om istället för att leta efter en passion!

Mitt lilla tips till er är att ta er en riktig funderare på vad det egentligen är som ni skulle göra 'Första dagen som ekonomiskt oberoende! Vad är det för resa, vad är det för investering, vad är det för tidsfördriv? Vad är det som faktiskt kommer ta upp er tid nu när ni har hela världen framför era fötter?

Är det att fortsätta resa? Varför inte bara luska fram ett sätt att göra det utan att bli ekonomiskt oberoende.

Är det att ni helt enkelt vill slappa lite extra i soffan för att kika klart på alla de senaste avsnitterna på tv:n? Vad sägs som att bli en Soffdesigner? eller kanske en Filmkritiker? Varför inte bli en Filmregissör?

Många av oss, absolut inte alla! Men många av oss fick höra av våra föräldrar som liten, att man kunde bli vad man än ville bli här i livet! Och det ligger verkligen en stor sanning i det. Visst kommer det inte alls att bli lika lätt som man kanske trodde som liten, men det är väl inget som kommer att hindra er från att besanna era drömmar...Eller hur!?

Your passion may or may not be free! But the least you can do is have the courage to follow it!